Delsträcka 7:
Gäddede -  Åre

25 Augusti:
Nu är vi ute o knallar igen. Han som bestämmer vädret hade lovat sol och varmt, men han luras bara. Var molnigt, blåsigt o kallt. Men det var perfekt väder att vandra I. Matte hade förberett mig på att vi skulle gå på vägar hela dagen idag. Och det är inget kul! Men det visade sig att det var mest grusväg, nästan ingen asfalt. Sådana överraskningar gillar vi!

Efter Gäddede var det en vägskylt, och när matte sa att det stod Norge på den blev jag orolig.  Vill inte vara olydig en gång till! Men hon lovade att vi inte skulle dit. ”Vi ska till ett stort vattenfall idag och det ligget i Sverige,” sa hon.

Dagens mål, Hällingsåfallet, 24 km ftån campingen

Det var en jättefin grusväg som slingrade sig fram. Det bästa av allt var att det inte var några jättebranta backar. Men lite tråkigt var det. Varje gång matte såg att jag var uttråkad på vägvandting sa hon att ”Det är bättre än myrmark, eller vill du hellre gå o bli blöt?”

                                                             

Var så skönt när vi kom till den första parkeringen vid Hällarna. Nu blev det lunch nere vid den nedre rastkojan. Matte, matte, se vilka fina tältplatser det finns här!  Men hon lyssnade som vanligt inte, utan sa att hon ville se fallet idag och inte börja med det i morgon. Så det var vara att ta på väskan igen och trava upp nästan två kilometer till den stora parkeringen. Och nu blev det varmt. Solen, som hade gömt sig hela förmiddagen, tittade nu fram.

Hällarna

Oj vad mycket vatten som ramlade utför berget. Det dånade jättemycket och jag blev lite blöt där vi stod ovanför fallet. Det blev en sån där fin båge i alla färger, konstigt för det regnar ju inte….Gick runt på flera ställen så vi såg fallet från all håll. Bästa platsen var avstängd, men matte såg nog inte den skylten….

Hällingsåfallet från olika vinklar:

                                                       

Blev inte glad på matte när hon sa att vi ska fortsätta en liten bit efter fallet. MATTE, jag vill INTE! Men hon lovade att det bara var en liten bit. ”Bara så vi hittar en tältplats, och det ser ut som om det kommet en liten bäck snart”.Och det gjorde det! Blev en mjuk o fin tältplats i blåbärsriset, men tror matte kommer överfalla mig i natt, det är inte jämt….

Blev 27,8 km i dag, så nu kommer jag sova gott.

Vår blåbärstältplats

26 Augusti:
I dag har vi hittat fjällen igen!
Sov jättegott på vår blåbärsmadrass, och matte har inte rullat på mig i natt. Har i och för sig jobbat hårt för att hon skulle hålla sig på sin sida. Har ett par gånger i halvtimmen hela natten sträckt på mig och med hjälp av alla fyra benen skjutit iväg hennes madrass mot hennes tältvägg. Hon muttrade på mig i morse eftersom hennes sovsäck var fuktig efter att ha varit tryckt mot tältet….. Lite får man tåla matte…..

Vi gick genom en härlig skog hela vägen ner till Munsvattnet. Var så skönt med skogsväg efter allt klafsande och vägvandring senaste tiden. Visst, lite klafs var det men inte så farligt.  Det var kanske inte den bästa markeringen av leden, men vi fixade det.

Då hände det plötsligt, när jag gick där i mina egna tankar. Ett enögt monster dök upp bredvid stigen. Jag började tokskälla och morra, och trots att matte sa åt mig att sluta kunde jag inte. Inte förrän monstret blivit stelt av skräck och förvandlats till en stubbe. Vadå tramsig o valpig….. Tacka mig matte, jag räddade oss!

27 Augusti:
Vad besviken jag blev idag   trodde vi skulle gå på restaurang och matte skulle drick vin. Men det skulle vi inte, Vinklumpen är ingen restaurang, det är en fjälltopp!
I morse sa matte att jag var hopplös att dela tält med. Hon gillar tydligen inte när jag sparkar iväg hennes madrass på natten Hennes sovsäck var lite blöt eftersom tältduken blivit jätteblöt när det regnat under natten. Inte mitt fel att hon inte köpt ett större tält…. Vadå till två stora personer….. En Bozz är mer än en person... Gillar ju inte att ligga hoprullad, vill bre ut mig…

Smattrade ordentligt på tältduken medan vi åt frukost, och ingen av oss ville egentligen gå ut. Men matte är hård, så det var bara att lyda. På med regnkläderna och så iväg. Men blev snabbt jättekul för det var så många tuggbenskompisar på fjället i dag. Matte var inte lika glad….

Vi fortsatte att vandra på ”vägen”, men nu började den bli ordentligt lerig och blöt. Ett tag var det alldeles vitt runt om oss så vi såg inte ett dugg av fjället runt om oss.  Men som tur var blev det snart bättre, och det tom slutade regna.

Sen blev det lite fel…. Glömde bort att jag hade matte på släp när vi kom till ett brett lerdike. Stannade till men bestämde mig sedan för att hoppa. Det gjorde inte matte….. Insåg att jag gjort något dumt när hon stod med lera upp över knäna…. Men lydde ögonblickligen när hon vrålade DRA!!!!. Och då kom hon snabbt upp ur leran.

Är du arg på mig matte?…

Så var det då besvikelsen med Vinklumpen.

Vinklumpen

Hur kan man döpa en fjälltopp till något sådant? Dessutom gick stigen upp över toppen som är 864 m öh.. Var jobbigt att gå upp där, och så blåste det på toppen.

Uppe på Vinklumpen, 864 m öh

”Stigen” efter Vinklumpen var bökig. Den försvann när furhjulingsspåren körde åt olika håll och sen försvann in i ett nyuppsatt stängsel Vi fick gå frigång ner över myrar, klafs, klafs igen. Men vi orienterade bra, för plötsligt var där en liten stig och vi kom fram precis där vi skulle, ovanför ett hus.

Sen har vi gått 7 km grusväg, innan matte bestämde att vi skulle slå upp tältet. Så nu ligget vi i Myhrbodarna och lyssnar på regnet som dånar mot tältet.  Men det är någon som går runt och ringer i en klocka hela tiden. Matte, varför gör dom det? Vadå koskälla? Är det en ko som för så mycket oväsen. Hur ska jag då kunna sova?

28 Augusti:
Det har varit ett förfärligt oväsen utanför tältet i natt. Pling pling pling, muuu, muuu och bäää. Tycker matte kunde läst varningsskylten innan vi slog läger…

Har fortsatt vandra grusväg och sen lite asfalt hela vägen till Valsjöbyn. Men det var en skön dag, blev bara 9 km. Matte tyckte att vi skulle hålla vår plan på att stanna där, så vi gick den lilla omvägen upp till vandrarhemmet Valen där vi ska sova i natt.

Sen hämtade vi depålådan och har nu packat väskorna med massa mat. Oj vad tunga de blev, men nu ska vi nog vara ute i 8 dagar innan vi kommer till Åre. Men man vet ju aldrig med matte….

Tält, sovsäck, kängor mm är i alla fall torrt igen så matte är glad.

Så fort solen tittade fram slängde matte ut allt på tork. Sen fort in vid varje regnskur osv…

Har även hunnit leka o busa med både Pippi och min röda boll. Med anda ord en skön dag.

29 Augusti:
Har varit en ganska händelselös dag i dag. Fjällen är långt borta och vi har vandrat 24 km väg. Hände ingenting, vårt lilla besök i diket när skogens vilda djur anföll och sprang över vägen rakt framför oss, det glömmer vi snabbt……. Dessutom kan ekorrar klättra i träd, kan inte jag….

Var trots allt en fin väg att vandra med en bra vägren utanför asfalten. Matte var glad för uppförsbackarna var inte jättebranta eller långa, och så gick vägen fint intill sjöar.

Här går vi bredvid Valsjön

Här ör jag vid Toskströmmen.  Nej jag har inte stavat fel, matte säger att den måste ha blivit döpt
av någon från Blekinge. Fattar inget, men vattnet hade jättebråttom i den.

Finns tydligen en liten by med samma namn som sjön. Var inte många hus.

Men där finns en kyrka

Vi har blivit riktigt proffsiga o snabba på att vandra landsväg. Var i Rötviken redan innan kl 1200. ”Oupps jag som tänkt att det var en dagsetapp hit och att vi ska tälta här” sa matte. Hur det slutade är väl inte svårt att gissa….. Snabb omplanering och så blev Rörvattnet vårt slutmål. Men det lät ok bara 6 km till och så skulle vi se om vi kan bo på Fiske campen.

Men innan vi fortsatte gick matte in i affären i Rötviken o handlade. Sen skulle vi äta lunch där utanför. Gissa om jag blev glad o förvånad när hon tog fram ett paket med massa korvar och sa att det var till mig. Älskar matte, fast inte lika mycket som jag älskar korv…

Vår lunch

                                  
Till mig….. skynda dig, säg varsågod!

Mums!

De första två kilometrarna efter Rötviken fortsatte vi gå på asfalt, men efter sista huset så blev det grusväg. Mycket skönare!

Härligt, här tog asfalten slut!

Här kommer Pippi o jag till Rörvattnet

Vi hade tur och fick en stor stuga på campen.  Vi fick sitta o vänta på att den blev klar o då fick matte en kopp kaffe och den snälla killen kom ut med en skål vatten till mig. Tack!

Nu har vi haft lekstund med bollen och sen mysstund (visitation). Jättemysigt, men sen tog matte fram den där dumma klotången….

Rörvattnets Fiske camp

Nu har matte övergivit lilla mig  här i stugan. Hon har gått in till restaurangen och käkar rödingburgare med klyftpotatis.  Det vill jag också ha…. Hon sa att hon ska fira att vi nu har passerat 100 mil (ca 106 mil). Men hallå, JAG har också gått 106 mil! Sitt du där o frossa i burgare med våffla till efterrätt…. Jaha du har något gott till mig sedan… Då är du förlåten.

NU FIRAR VI ATT VI GÅTT ÖVER 100 MIL!

30 Augusti:
Idag har matte kallat mig för simultant. Vet inte vad det innebär, men det låter inte snällt…..
När vi var ute i gårkväll upptäckte hon att jag haltade lite på höger bakben, precis som innan vi åkte. Panik, men fick härlig och lång massage med stretching innan vi somnade. Haltade lite i morse också, och då funderade hon på om vi skulle stanna i Rörvattnet ett extra dygn. Men eftersom det brukar bli bättre när jag rör mig så bestämde hon att vi ska gå. Det skulle ju inte bli så långt i dag…. Fick i alla fall massage o stretching innan vi gick. Dessutom tog matte nästan 2 kg av min packning, så hon stönade när hon tog på sin ryggsäck.

När vi gick över kraftstation vid Rörvattnet så var dammluckorna öppna här med, och oj vad vattnet hade bråttom.

Idag har vi gått Ansättåleden, och det började med grusväg. Tråkigt tyckte jag men det blev snart intressant. Kände lukten av tuggbenskompisar, och då glömde jag bort att halta. När jag hade dragit i linan och nästan gått på bakbenen kom det där ordet från matte, ”simultant, du haltade bara för att jag skulle böra lite av din mat och utrustning….” Men hon har varit väldigt noga idag med att inte gå längre än en timme i sträck, och sen har vi haft 15 min paus.  Då har det varit skönt, för jag har fått massage o stretching vid varje rast. Funderar på att halta lite i morgon med…..

En välskyltad och bra markerad led.

Vi gick förbi flera små tjärnar, som sagt varför kallar de det inte bara för vatten, PUNKT…

Jag hittade stora pinnar som satt fast i botten, och när jag hoppade i för att dra upp dem blev matte då där irriterande:               - ”NEJ!!!! Bozz, vad gör du, kom upp NU. Du blött ju ner din väska med mat o allt…” Glädjedödare….

Som sagt välskyltad, hoppas matte vet vilken av skyltarna vi ska gå efter.

Ansättån har tydligen flera forsar och en Canyon. Det vet jag vad det är, har ju varit i Abisko. Det innebar att vi lekte turister vid varje fors. Inte mig emot, för vi lämnade väskorna uppe vid vägen, så då slapp jag den. Den första forsen hette Storforsen, men SÅ stor var den inte…

                 
Storforsen

Nästa fotostopp blev vid Källarforsen. Den var inte lika stor.

                                                                     

Gick bredvid Ansättån av o till och ibland blev det små turer ut på myrarna. Men de var inte så blöta, blev bara klafs, inte klafs klafs. Vi hittade en jättefin lunchplats nere vid en av forsarna, så det blev en lång lunch.

Matte hade tydligen tänkt att vi skulle övernatta i Ansättsåkojan, men när vi kom dit ändrade hon sig. Den såg inte så kul ut, och så fanns det ingen ved. ”Då blir det rått o kallt, vi kommer att ha det mysigare i vårt tält”. Det var ju bara det där med tältplats som har vatten….. är vi kom fram till Ansätten fanns det hur många bra platser som helst, men inget vatten. Var några gamla hus, och då började matte muttra igen om  ”undrar hur här såg ut när man odlade jorden, och det var liv i husen”. Odla jord och hus som levde…. undrar vad hon menade….

Ansätten

Till slut, när den öppna ytan nästan var slut, hittade vi en bra plats, med vatten. Upp med tältet, middag, lång massage, stretching, kvällskiss, tassvård med Försvarets Hudsalva följt av nattstrumpor på och idag ville matte att jag ska vara varm om musklerna i natt så det blev pyjamas (täcke) på. Med andra ord är vi klara för att sova.

I morgon ska vi tydligen klafs klafsa hela dagen ner till Jänsmässholmen.

Ansätten by, med ett hus som är bebott ibland

God natt, nu krypet vi in.

31 Augusti:
Oj, vad spännande det var i tältet i går kväll. Jag både hörde o nosade fram att mina tuggbenskompisar kommit till oss för att leka med mig. Men jag fick inte gå ut…. Taskiga, taskiga matte! Funderade på om jag kunde ta mig igenom tältduken, men kom fram till att det nog inte var så smart. Mattes blick höll med…. Hämnades mot henne i natt genom att stoppa in mina bakben under hennes madrass o tippa henne mot tältväggen…

Sov i alla fall jätteskönt när mattes klocka pep i morse. Var lite kyligt i tältet och det tyckte nog matte också. Såg ut som om hon ville dra sovsäcken över huvudet och sova vidare. Men så blev det inte.

Vill inte vakna

Matte sa att vi bara skulle gå 11 km i dag ner till Jänsmässholmen, och kanske bo på hotellet om det var öppet. De som har det var i Östersund o handlade mat och skulle nog inte komma tillbaka i dag. Men har vi tur så…

Har hört att alla sagt att det skulle vara så blött ner till Jänsmässholmen, så vi var förberedda på myrarna. Men vi gick o gick och behövde aldrig ge oss ut på några myrar. Det gick en fin ås mellan myrarna och där gick stigen. Däremellan var det skog. Jättelätt o fint att gå. Kändes nästan som höst för det låg fullt av gula löv på marken. Men det kan ju inte vara höst än, sommaren har ju inte kommit än….

Lite bilder från stigen:

När det kom en myr så fanns där plankor

Det enda dumma var att där inte fanns så många bäckar, jag blev jättetörstig. Men när vi kom till en så tog vi en lång rast, och jag fick massage o stretching. Hade ju totalt glömt bort att jag skulle halta lite o dag också, men matte fortsatte bära lite av mina saker ändå.

Äntligen vatten!

Nej, vi hade inte tur, hotellet var stängt. Då bestämde matte att vi skulle fortsätta gå en bit mot målet i morgon, Olden. Hon tyckte att vi kunde göra den blöta myrvandringen, så vi ska slippa den i morgon.

Men hallå, matte! Det här är ingen myr, det ör sumpmark o träsk!!! Finns ju bara vatten, brun lera, bottenlös hålor och annat elände. Du har ju tagit på dina Torrskodd, men jag då……Blir ju genomblöt o skitigt som bara den. Kan ju tom drunkna……..

Vi gick på en markerad vinterled, men kryssen verkade jättegamla, och ibland hade de ramlat av pinnen. Men man kunde med lite vilja se att andra gått där, måste vara andra som letar efter det Gröna snöret. Kan inte finnas några andra som frivilligt ger sig ut på den leden.

Orättvist. Fast smart matte!

                           
Spår efter ”Gröna Bandare”

När vi efter ett par kilometer kom upp på en torr stig, tog matte av sina Torrskodd. Hon var överlycklig över att vara torr om fötterna. Men jag då, jag är INTE torr någonstans….

Direkt efter en bro sa matte att nu räcket det för idag. Här stannar vi. Härligt!! Men jag fick inte komma in i tältet på länge, utan Pippi o jag fick leka o ligga ute I solen.

Nu är det riktigt kallt när solen försvunnit, hoppas jag får mitt täcke i natt också.

Matte, titta vad jag hittat nere vid vattnet!

Täcke  strumpor o värmelampa. Mysigt. Natti!!!

1 September:
I natt har det varit kallt. Kanske inte så smart av mig tidigare att sparka undan liggunderlaget som matte tagit med till mig.  NU hade jag gärna haft det, men nu har matte det i absiden.  Om jag lägger mig på hennes madrass kanske hon fattar vinken och tar in mitt i tältet igen….

Ska tydligen vandra ner till ett ställe dom heter Olden i dag. Har vandrat på härliga skogsvägar hela dagen. Är tacksam över att matte föredrog det framför myren…. Var så skönt att gå på den fina skogsvägen och se myrarna vid sidan, och inte behöva plaska igenom dom.

Matte hade pratat med någon som heter Stig och som är känd av alla som letar efter det Gröna snöret som ”Stig I Olden”. Vi ska tydligen bo i Oldens bystuga i natt. Skönt att få bo inne!

Den där Stig gillar jag! Först kom han och mötte oss på vägen och sen bjöd han matte på gofika, tunnbröd, skinka, ost och grönsaker. Matte satt bara med ett fånigt leende i ansiktet o njöt. Och så till det bästa, han bjöd mig på korv!!!! Snälla matte, kan vi inte stanna här en dag till….
Nähe… Men om jag haltar lite i morgon bitti då….

Vilket mottagande! Ren lyx med grönsaker, ost mm

STIG: En sann vän av Gröna Bandet. Han bryr sig VERKLIGEN, och ställer upp med full service.
Här känner man sig VÄLKOMMEN

När vi fikat o matte o Stig suttit o pratar slog hon upp tältet på gräsmattan. Va, ska vi tälta, du sa ju att vi ska sova inne…. Jaha bara sätta upp det så det får torka…

Alla är så snälla här. En annan kille som heter Leif, kom med lite extra hundmat till mig. Var så gott att få en rejäl portion mat igen. Matte sparade lite till min frukost, längtar redan till den. Och vad hände sen….. jo då kom Leif med en stor bit Falukorv som han tyckte jag kunde få till lunch i morgon. Olden är rena himmelriket!!

Det var en jättehäftig himmel när vi var ute o nattkissade. Givetvis skulle den fotas…

Yttre Oldsjön. Den ska vi tydligen runda i morgon för att sen gå på andra sidan. Tänk om vi kunde simma över….

Kväll vid Oldens bygata

2 September:
När jag vaknade i morse fick jag bråttom att väcka matte också.  – ” Matte matte, vakna, det brinner utanför fönstret, det är
fullt av rök där ute…. Men hon var inte det minsta imponerad av att bli bryskt väckt, tittade ut, suckade och konstaterade att det var tjock dimma.

När jag kom ut i köket var Stig redan där och dukade fram frukost till matte. Och jodå, jag fick en korvbit.

Var riktigt tråkigt att säga hej då till Stig. Han vet verkligen hur man tar hand om vandrare, oberoende om de har två - eller fyra ben.

Stort TACK Stig för en fantastisk gästfrihet.

Vi fick börja med att gå samma väg tillbaka 1,7 km som vi gick i går. Olden är en konstig by. En rak väg och så ligget husen bredvid den. Så byn är jättelång! När vi passerat vägen vi kom ut från igår var vi snart framme vid bron över Storån. Trodde inte vatten kunde brinna, men det rök från vattnet.

Storån i Olden

Vi har nästan bara gått på vägar i dag. Grusvägar o skogsvägar, men jag längtar till fjällen. Fast vägen var fin där den slingrade sig fram.

Här passerar vi Västsjön, och det gick snabbt

Vy ut över sjön  Västsjön

Vår lunchutsikt. En mjuk macka till förrätt är inte dumt. Matsäck skickades med av Stig

Hittade en jättefin lunchplats vid Rörtjärnen. Och då fick jag äntligen halva biten falukorv som Leif gav mig. Mums!

                                                                  

Vi träffade några som sa att det var mycket björn i området. Vad kul, då kanske jag kan få leka med en nalle… .. Plötsligt tog skogsvägen slut o matte sa att nu får vi gå på kompassriktning genom skogen bredvid Storfjällmyren.  Trodde det innebar att vi skulle gå rakt, men matte svängde hela tiden för där var blött och så låg det träd i vägen. Plötsligt stannade hon och sa OJ… Tittade frågande på henne och då pekade hon ner på mina fötter. Hade stannat precis vid en stor hög med bajs, som var jättefärsk. Björnbajs sa matte. Nu ska vi snabbt ta oss ur den här skogen. När jag sen kände en spännande lukt o höjde nosen o sniffade fick matte nog panik. Hon började skrika som om hon skulle dö. Fast hon hävdade att hon sjöng… Men efter en stund satte hon på musik på telefonen på högsta volym. Dumt, för nu skrämmer hon nog min bruna lekkamrat.

Trots alla svängar kom vi ut på nästa skogsväg precis där matte hade tänkt sig.
När vi kom till dagens mål, Gräslotten, så fanns där givetvis inga tältplatser och absolut inget vatten. I bäckarna fanns det inget vatten alls, så vi fick fortsätta att gå på vägen. Matte hotade med att vi kunde få gå ända till Djupsjön nästan 5 km bort.

Men sista chansen gav utdelning, en bäck MED vatten, och en gräsplätt nästan bredvid. Varken matte eller jag brydde oss om att det var precis vid vägen. Matte fick snabbt upp tältet medan jag aktivt vilade mig

Har nu fått middag, och när matte åt kände jag lukten av falukorv. Ny fick jag sista biten.

Känner jag lukten av korv?

ZZZZZZZZZZ

3 September:
Blev jätteförvånad när jag kom ut ur tältet i morse. Matte, titta, vårt blåa tält är vitt!
Kände mig lite stel i morse, och musklerna i höften ville inte riktigt vara med. Matte suckade djupt och sa några fula ord om vägvandring.  Vägar o jag passar inte riktigt ihop.  Blev så att hon tog all min mat i sin ryggsäck, så jag har haft en lätt väska i dag.

Har fortsatt att gå på grusvägar o skogsvägar hela dagen. När vi passerade Djupsjön var jag så glad att vi inte behövde gå hela vägen hit i går kväll.

Två bilder från Djupsjön

Tänker inte skriva så mycket om vår vägvandring, mer än att det inte fanns något vatten. Inte en droppe i diket eller bäckarna, så vi var jättetörstiga när vi äntligen kom till en bäck med vatten. Då hade vi gått 13 km. Passade på att äta lunch när det fanns vatten. Blev en lång lunch i solen, det var nästan så vi somnade båda två. Matte passade på att torka sin sovsäck och lite annat som var fuktigt efter natten.

Även i dag har vi haft orientering i skogen. Fast i dag brydde sig inte matte om att ta fram kompassen.  ”VI går efter min inre kompass o huvudet” , sa hon. Har hon en sån dör kompass i huvudet?..... Skogen var tät och bitvis blöt så vi gick inte särskilt rakt. Var lite orolig att mattes huvudkompass inte skulle funka, och vi skulle missa vändplatsen på nästa väg som vi siktade på. Gör hon det kan vi ju irra runt här i evigheter…… Min supernos kände lukten av björnbajs, men jag sa inget till matte. Då hade hon bara börjat yla (sjunga) igen. Men det var så mycket bajs att även matte upptäckte den. Slapp ylandet, men hon satte på musik på hög volym. Fattar hon inte att hon kan skrämma bort nallen, och då får vi ju inte träffa honom. Vilken tur, vi kom ut ur skogen precis där vi skulle. Fast det var inte så mycket till väg, det var små buskar o gräs på hela vägen.

Bra kompass du har i huvudet!! Men är det här en väg?

Det blev lite mer likt en väg efter en stund. Då mötte vi två killar som frågade om matte inte visste att det var älgjakt. Jodå, sa hon, det vet jag. Då frågade dem varför vi då var där.  När matte svarade att vi ska gå till Åre, och det här är närmsta vägen tittade dom bara på oss. Ja ja, var försiktig bara, sa de innan de fortsatte.

Vägen var riktigt lång, kändes som om vi aldrig kom fram. Men till slut var vi nere vid en stor asfaltsväg. Matte hade planerat att vi ska tälta efter bara en liten bit av den vägen, där Härrån rinner ner och fortsätter under vägen. Hoppas verkligen där finns plats för vårt tält. JA!!!! Vi hittade en gräsplätt nära ån. Så skönt att få gå in i tältet o vila. Blev nästan 24 km i dag. Men oj vad mycket bilar som kör på vägen.

                                
Är inte maten klar snart?                                           ÄNTLIGEN        

Nu har jag ätit och matte har masserat mig en lång stund. Kommer inte att bli kul att börja gå på asfaltsvägen i morgon…..

4 September:
Var inte skönt i tältet I morse. Kallt… Och matte fick inte igång värmaren. Hon skyllde på att strumpan var trasig, men det tror jag inte på. Värmare har inte kläder o strumpor på sig….
Matte var inte glad när hon skulle ta ner tältet. Stod mest med händerna i armhålan. Blött o kallt tält är tydligen något hennes köldskador fingrar inte gillar. Kunde hon tänkt på tidigare….

Startade dagen med att fortsätta vandra på asfaltsvägen ner mot Bonäset. Men var ändå ok, för det gick ganska bra att gå på vägrenen. Till mattes glädje nådde solen fram till vägen efter en stund så hon började tina upp. Var jättefin utsikt över en sjö som heter Kallsjön, och jag hejade på flera stora fyrbeningar. Men oj vad fort bilarna körde, och vad nära oss de kom. Var riktigt otäckt.

Än så länge inte många bilar, men tyvärr kom de  och de körde fort

Blev så glad, trodde hag hade hittat det Gröna snöret. Såg plötsligt Gröna snören i luften mellan stolparna. Men matte skakade på huvudet och sa att det inte var snören utan ledningar.

Jag har hittat det!!!! Vadå inte rätt snöre…

Såg en kul gubbe när vi passerade Bonäshämn. Gick fram o hälsade, men han rörde sig inte.

Vad skönt när vi kom fram till bron över Kallsjön, för matte hade sagt att det var slut på asfalten efter den.

Nu blev det härlig skogsväg. När vi kom fram till ett ställe där det gick en liten oansenlig stig in till vänster sa hon att vi chansar o tar den. Blir en genväg….. Men hade inte gått då länge på den när vi hörde hundar som skällde. ”Oj”, sa matte, ”Bäst vi tar oss tillbaka till skogsvägen, verkar som om de har drev efter älg här. Och vi vill ju inte att de ska skjuta på oss” VA, ska dom skjuta oss??? Skynda dig matte så vi kommer härifrån!

Skogsvägen var full av gräs, så den var skön at gå på. Vi hade ett stort berg framför oss som vi såg. Det heter Åreskutan, och är tydligen känt.

Tog en lång lunchpaus vid  Kvarntjärnen där det fanns en slogbod  Jag passade på att bada, o det var skönt.

Blev lite orientering i dag också, allt efter mattes inbyggda kompass. Fattar inte hur hon har fått in den i huvudet.. Var tydligen en stig som var små svarta prickar på mattes karta. Inte lätt att hitta den och sen blev det en lång hinderbana. Låg träd hullet om buller och då försvann den lilla stigen. Men vi hittade den igen.

Nu tältar vi vid Fröå bredvid ett vindskydd. Har haft en skön kväll med värmande sol, men nu börjar det bli kallt. Blev 22 km i dag. I morgon ska vi inte gå så långt, ”bara” ner till Åre säger matte ….

Men MATTE!! VAR ska Du sova? Din plats är upptagen

5 September:
I natt har det verkligen varit kallt. Inte så jag har frusit, men det har inte varit skönt. Matte har nog också tyckt det varit kallt, för hon var uppe mitt i natten och värmde på vattnet till sin värmeflaska. Orättvist, jag vill också ha en varm flaska bredvid mig. Tältet var alldeles vitt i morse, var tydligen -4 grader i natt. När hon började plocka ihop sakerna i tältet ville jag inte gå upp, dvs inte förrän min frukost var klar.

Var riktigt skönt att börja gå och röra sig, även om mina muskler fortfarande protesterar. Men jag haltar tydligen lite mindre i dag. Den där Åreskutan hade vi framför oss i dag också.

Var riktigt otäckt att gå på stigen, för plötsligt kom det cyklar farande i full fart, trots att det var tidigt på morgonen. Tydligen var vi på Åre Bike Park, och just här skulle alla samsas om stigen. Men ujj vad de cyklade fort…..

Plötsligt sa matte att vi var framme vid Åre Björnen, och då blev jag lite rädd. Skynda dig matte, sa du  Björnar….. Men oj vad mycket rök här var, och det blev bara mer o mer ju längre ner vi kom.

Vi började gå på en asfaltsväg där det kom massa bilar, men sen tog matte fram den där kompassen hon har i huvudet. Nu gick vi först på små vägar ända tills vi kom fram till den riktigt stora vägen (E14)  ”Nej”, sa matte, ”här vägrar jag gå,  dessutom är vägen enfilig pga vägarbete = livsfarligt. Borde vara en stig ovanför vägen, under elledningarna.” Och det var det! Så skönt att slippa bilarna. Nu såg vi också sjön nedanför oss, som matte sa var Åresjön.

Dimman lättar över Åresjön.

                                                    

Nu såg vi den där skutan riktigt bra och matte sa att hon hoppades att vi skulle kunna ta oss upp på toppen i morgon. Du är inte klok, tänkte jag, det är ju jättebrant upp till toppen. Men då sa hon något om att åka kabinbana dit upp. Vet inte vad det är, men bara jag slipper gå dit upp så är jag glad.

Vi fick vårt rum direkt på Åre Bed & Breakfast , trots att vi var där tidigt.  Och vår depålåda stod på rummet och väntade på oss. Det är service!!!! Matte satte upp tältet så det fick torka, och jag la mig o vilade direkt.

I eftermiddag var vi nere i byn ett tag. Matte skulle köpa hundmat så jag får lite extra. Då stannade vi vid Åre gamla kyrka.  Matte gick in, men jag fick inte följa med. Men hade det skönt i skuggan.

För nära o kära som inte finns med oss längre

Sen gick vi bort till kabinbana för att kolla priser och om jag fick åka med. Men det blir ingen topp i morgon. Kabinbanan går inte på tisdagar. ”Synd” sa matte, men jag tycker det är ganska skönt att slippa hänga uppe i luften.

I kväll firade vi att vi gått 120 mil Matte med bubbel och jag med gott godis från Hundboden. I morgon är det matdag, dvs vilodag!

Kväll i Åre

6 September:
Älskar våra vilodagar. Även om det ibland blir lite långtråkigt för en så intensiv kille som jag att inte göra någonting. Men jag får ju ordentligt med mat, tom ett extramål mitt på dagen.
Vi tog en liten promenad ner till Åre centrum i förmiddags. Matte skulle köpa gas och impregneringsmedel till sina kläder. Bra med mycket gas då vi kan ha värmelampan tänd i tältet mycket.

Var ett hiskeligt dånande hela eftermiddagen från en plåtfågel som flög upp till Åreskutan med stolpar hängande under sig. Tänk om den tappar en….

Matte har tvättat sin jacka och sen sprutat något som luktar äckligt på den. Sen satte hon igång den där dånande hårtorken o blåste på jackan. Inte något lugn o ro här inte! Nu tror hon att den ska klara av regn.

Matte har planerat om vårt vandringsupplägg ner till Grövelsjön. Bara för att jag haltar lite så vill hon inte gå för långa etappen på väg bort till Vålådalen. Så nu mjukstartar vi i morgon med bara 8 km bort till Åre camping, vilket gör att vi går till Vålådalen på Tre dagar istället för planerade två. Tack matte! Klövjeväskan som nu är påfyllt ser riktigt tung ut trots att matte tagit lite mat från mig.

Kvällshimmel över Åresjön