| |
UPPRESAN och DELSTRÄCKA 1:
|
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
30 juni.
Nu Har äventyret börjat Husse körde oss upp till Göteborg så vi skulle slippa åka alltför många stålmonster idag. Där träffade vi dom andra, Kristina med familj och mattes vandrarkompisar. Det var supervarmt och åka och jag blev jättetrött men som tur var hittade jag en kudde på golvet.
När vi kom fram till Stockholm tyckte matte att jag behövde röra på mig så hon Kristina Thea och Hugo tog med mig under livliga protester för det är alldeles för varmt för att gå och gick bort för att hälsa på kungen. Men han var inte hemma. Där stod bara en annan kille som hade samma kläder som matte brukar ha. Han ville inte leka ned mig. Tråkmåns!
Det var äckligt varmt att gå men Hugo var snäll så jag fick smaka på hans glass, mums vad gott det var Sen fick hag sitta i skuggan och vakta alla ryggsäckarna, och då gick jag lite vatten av matte. Det var gott, Tycker jag kunde fått mycket mer. Men nej, då kan du bli kissnödig i natt…
Löjligt….
Nu är jag riktigt trött på det här. Först får vi sitta i Stockholm och vänta på ett trasigt sånt där stål fordon och sen slänger dom in mig i en kupé för 6 stycken och nu sitter vi 8 där och jag är nedtryckt på golvet Livet är orättvist !!jag är varm och jag är jättetrött Men nu har jag fått upp nosen o oj vad det luktar gott… Vill också ha ost….
Nu ska jag tydligen sova i det här rummet.
God natt!!
Och VAR ska Du sova Matte??
|
|
| |
|
|
| |
1 juli:
Har varit en lång o tråkig dag, där jag inte fått röra mig mycket. När vi äntligen kom av tågmonstret slängde de in mig i en full bil. Och där fick jag vara jättelänge. Kändes som om vi aldrig kom fram.
Det blev en liten paus när vi skulle ut o titta på en bro. Tydligen var vi I Karesuando och ute på bron började ett nytt land -Finland. Jag såg ingen skillnad.
Nu är vi framme I Kilpisjärvi och fy farao vad varmt hör är. Matte o jag tog en liten promenad ner till vattnet o tittade på båten vi dra åka ned i morgon.
|
|
| |
|
|
| |
2 juli:
Det har hänt mycket idag. Matte o jag har börjat leta efter det Gröna snöret, men först fick jag agera räddningshund….
Började dagen med att åka båt. Det var en superläskig trappa som jag måste gå nerför. Tog ett djupt andetag och tog ett steg framåt o då plumsade jag ner i båten, utan benbrott.
Kändes som jättelångt fram till det där röset. Det var SÅ varmt, och en massa hungriga odjur ville äta upp mig. Men plötsligt var vi framme vid en stor gul klump ute i vattnet.
Trodde matte skojade när hon sa att det var Treriksröset. ”Matte, Treriksröet är inget röse, det är en stor cementklump!” DEN kan jag ju faktiskt inte hoppa upp på…..
Satt o tittade på klumpen när jag plötsligt hörde ett plask. Matte simmade omkring i vattnet runt klumpen, hon måste räddas. Tog ett nytt djupt andetag och så var jag också i vattnet ”Matte, lugn jag kommer o räddar dig!!!! ”
När hon fått på sig kläderna igen skulle det tas bilder, av matte med och utan vandringskompisar och så förstås på mig!
Träffade en fjällpolis där som tyckte jag var fin. Han fick en puss.
Matte bad honom ta en bild på oss som hon kallade vår startbild. Nu har vi tydligen STARTAT GRÖNA BANDET.
Men inget kul att leta grönt snöre. Började med en jättelång uppförsbacke, och det var äckligt varmt. Trodde jag skulle dö i backen. Matte, var är alla fjällbäckar??? Min tunga släpade i marken.
Om inte värme och odjur var tilläckligt fick jag sånt där vidrigt vatten av matte med vätskeersättning i. Tvi vad äckligt det är!
Nät vi stannade för lunch lyckades jag hitta en liten skuggplätt bakom en sten. Där fanns det vatten, men oj vad bråttom vattnet hade, vågade inte gå ner o dricka.
Efter minst 100 timmar kom vi äntligen upp på kalfjället och där blåste det lite. Så skönt att bli av med alla små odjur, här fanns bara stora surrande odjur som matte kallade bromsar. Nu gick stigen upp och ned hela tiden, och nu hittade jag bäckarna. Fast vattnet var ju nästan varmt.
Skönt med rast och sitt o titta it över fjället
Sista backen ner till stugorna var hemsk. Alla odjuren hade kommit tillbaka och nu hade de tagit med sina kompisar. Höll på att bli tokig. Då satte matte på mig en säck av nät över huvudet. Obehagligt men plötsligt fick jag inga bett av myggorna. Bra idé matte!
 
Var så skönt mär vi kom fram till Pältsastugan. Matte o jag fick ett eget rum och jag träffade en tjej som jag fick nosa o pussa på. Hon bodde med sin matte, som var stugvärd, i rummet bredvid oss. Jag var jättetrött då det var så skönt att lägga sig på golvet och drömma om när jag räddade matte från drunkningsdöden.
Nu middag, massage av matte o sen somnar jag nog bums. Gääääääsp….. |
|
| |
|
|
| |
3 juli:
Har inte sovit mycket i natt, var så varmt i vår lilla stuga. Matte kunde inte heller sova så vi gick upp kl 0600. När vi var klara för att gå kl 0830 så var inga andra klara. Matte muttrade lite, men då kom Anna o sa att klockan bara var 0746. Mattes klocka hade gått tillbaka till finsk tid så hon var helt fel ute. Ha ha, matte kan inte klockan!
Som vanligt en gruppbild innan vi gick, och min kompis fick vara med
Idag har vi gått uppe på en ås nästan hela dagen. Var massa små backar hela tiden, och här fanns inga bäckar. Jo, en gång gick vi över en bäck. Jättekul tyckte jag men matte skrek något om att inte blöta ner min väska. Hörde inte riktigt vad hon sa……
Plötsligt började det regna lite, och det var så skönt att slippa myggen. Det dröjde inte länge innan det regnade o blåste jättemycket. Även matte gillade att värmen försvann
När åsen tog slut var vi framme vid en sjö. Tydligen skulle vi gå på en smal landremsa mellan två sjöar. Undrade om vi skulle simma för att ta oss till stugorna som vi såg långt borta
Men där fanns en bro! På andra sidan bron var det fullt av gula blommor som matte skulle fota.
Precis innan stugorna hittade vi en sån där gul skylt som matte alltid vill fota. Nu var vi tydligen i Norge
Skynda er vi är snart framme vid Gappohytta!
Vi fick en egen stuga här också. Men mattes kompisar får bo i en annan stuga för matte tyckte inte vi fick plats allihop i våran. Fattar inte problemet, vi var ensamma i Pältsa i går och ensamma här vid Gappo idag. Då tog matte befälet över den nya stugan och så flyttade de andra in dit. Smart!
|
|
| |
|
Hittade Pippi I mattes ryggsäck så det blev lite mys. Vägrar erkänna att jag var trött….. |
|
| |
Nu har matte bundit mig på verandan utanför stugan o jag ligger o tittar på fjälltopparna som nu kommer fram när solen börjar komma lite. Matte ligger på sängen och böjer benen i konstiga vinklar. Hon kallar det för stretching och säger att snart kommer hon till mig och ska stretcha mina bakben.
|
|
| |
|
|
| |
4 juli:
Oj vilken spännande dag det har varit idag. Har haft en riktigt ”nära döden upplevelse”……
Dagen började lugnt med att vi vandrade iväg kl 0700. Började med över 3 km uppför så tvåbeningarna pustade ordentligt. Att vi skulle gå den här sträckningen berodde tydligen på mig. Matte tror inte jag kommer över en bro över Iselva, så vi får vandra genom Isdalen istället. Löjligt, precis som att jag inte skulle kunna klättra uppför en hög stege till bron och sen ta mig ner från 2 m höjd på andra sidan…. Matte hoppas på fint väder för sist hon gick där var det regn o dimma. Men idag sken solen.
Tydligen har han som dragit det där gröna snöret (nej har inte hittat det ännu) inte kunnat bestämma sig för i vilket land han ska vara.. Nu var vi plötsligt tillbaka i Sverige. Men vi hade fina norska toppar framför oss. Tycker vi kan leta efter röda prickar o bokstäver i stället, för det fanns det gott om.
När vi kom fram till en massa vatten sa matte att nu ska vi vada. Tyckte hon sa bada så jag sprang glatt i vattnet uran att vänta. Det var nog inte så bra, matte muttrade över mig. Så sen gick jag precis bakom henne genom vattnet. Men då svor hon över att jag trampade henne på hälarna hela tiden. Hon blir aldrig nöjd…. Tvåbeningarna tog av sina ”Kalle Anka fötter” (heter tydligen Torrskodd), som de har bara för att de inte vill bli blöta om fötterna. Fegisar, jag behöver inga löjliga gummipåsar på mina tassar. JAG tål vatten… Men oj vad jag blev anfallen av mygg när jag låg o väntade på att alla skulle komma över.. Matte la sin jacka över mig och det var skönt.
Vandringen genom Isdalen var fin men jättevarm. Nu måste väl matte vara nöjd….. Där fanns massor av rösen o andra större stenar som jag sprang fram till. Plötsligt dök det upp ett stort gult röse, likadant som de vi brukar vandra till i Grövelsjön. Nu var vi tydligen tillbaka i Norge igen. Tur jag har mitt pass med mig.
 
Tvåbeningarna tjatade hela tiden om hur fint o mäktigt där var. Jag tyckte det var spännande med alla stenarna. Jag visar er med lite bilder.
Men det var så jobbigt med alla mygg som jagade mig. När vi stannade för lunch var det olidligt. Men då tog matte fram min Jervenduk som jag glatt kröp ner i samtidigt som jag fick den där nätpåsen över ansiktet. ”Kom igen era blodsugare, nu kan ni inte ta mig!!!!!”
Eftet att ha klättrat upp för en massa stenar skulle vi gå ner. Då fick jag syn på snön… En brant nedförsbacke med snö. Nu ska jag ta fart o åka kana. Men då spände matte blicken i mig o sa nej och röt, ”TÄNK INTE TANKEN, LÅT BLI.” Något i hennes röst fick mig att låta bli. Och det var nog smart. Oj vad brant o halt det var! Matte kopplade loss mig så vi inte skulle dra omkull varandra. Men när jag var nästan nere kunde jag inte hålla mig längre….Se upp här kommer jag!!!
Så var det det där med nära döden upplevelse. Vi kom fram till ett ställe där det var jättemycket vatten som matte absolut ville gå över. Hon testade flera ställen innan hon bestämde sig och sen plaskade hon iväg. Jag bestämde mig för att hänga på, och det var riktigt spännande innan vi var över. Men det här var bara början……Sen kom det jättemycket vatten som hade superbråttom. Det sprutade om vattnet när det träffade stenarna. Var riktigt orolig när matte testade att gå över. Trodde hon skulle spolas bort. Men hon la sin ryggsäck och tog fram ett rep som hon band fast runt en sten. Sen kom hon tillbaka till oss med andra änden av repet. Nu kunde de andra gå över och alla klarade sig. Då var det bara lilla jag kvar…… Var riktigt rädd, men matte hade satt linan så den löpte i handtaget på min väska om jag inte skulle orka hålla emot strömmen. Tog ett djupt andetag och så slängde jag mig ut i jåkken. Gick bra, men det var INTE kul…..
Här vadae jag
Sista biten till Rostahytta var det jätteskönt att gå för mina trötta tassar. Fin nedförsbacke med fjällgräs
Så skönt att få komma in i stugan. Det är bara vi här och det är skönt. Har fått mat och ett tuggben så nu känns det bra. Vill inte gå ut o nattkissa bland alla myggen. Nu ska jag drömma om hur jag hoppar i forsar. |
|
| |
|
|
| |
5 juli:
Nu har jag förstått att det här letandet efter det Gröna snöret är ett test på hur modig jag är. Dagen började med en ny skräckupplevelse – en norsk trähängbro över Rostaelva. Inte kul att gå över en rytande älv på en bro som gungar och där golvet bara är plankor. Tänk om jag trampar fel och mina tassar kommer mellan plankorna. Tittade på matte men hon sa bara ”Kom igen Bozz, det här fixar en tuffing som du”. Och det gjorde jag, men usch vad otäckt det var.
 
Sen blev det riktigt jobbigt. Trodde vi skulle gå upp till månen, det var bara uppför. Blev ett antal pausar när det dök upp ”små” bäckar. Tyckte att det bara var att kliva i o gå över, men tvåbeningarna krånglade till det med sina ”Kalle Anka fötter”. Ok, några var lite tuffare men inte för en tuffing som jag.
 
Var så skönt med en paus för att äta lunch (fick bara några kex…). Tyvärr tyckte alla myggorna också att det var gott med lunch….. Är då glad i min Jervensäck, och nu älskar jag min ansiktspåse med nät.
Nu var vi så högt uppe så vi fick gå på snö. Så svalt o skönt för mina tassar att gå på! Och så kul! Matte kastade snöbollar som jag fick hämta. Jättekul!
Efter snön blev det jobbigt igen. Bara en massa stenar. Vi gick jättelänge på bara stenblock i alla storlekar. Var varken kul eller skönt för mig, och tvåbeningarna tyckte också det var jobbigt. Det positiva var alla stora rösen att springa fram till. Nu började det också regna så stenarna blev hala
Här är lite bilder från stenlandskapet:
  
Bitvis blev nerfärden riktigt spännande, med ett riktigt brant o stenigt parti. Var inte lätt att hålla koll på alla fyra benen, tvåbeningarna hade det också jobbigt ibland. Sista biten fram till stugan (Här heter det tydligen hytte) fick vi hoppa över samma bäck fyra gånger. Fast för tvåbeningarna var det inte bara att hoppa….
Äntligen framme vid Daertahytta efter 12 jobbiga timmar. Var jättetrött så jag somnade direkt innanför dörren till min o mattes hytta. Sen stökade matte till vårt rum ordentligt. På 5 min hade hon prylar överallt så hon inte kunde röra sig i rummet
Tur för henne att hon kunde gå in till sina kompisar i det fina rummet.
|
|
| |
|
|
| |
6 juli:
I dag har jag haft mitt livs jobbigaste dag… Och den började tidigt, vi gick redan kl 0600.
När vi vaknade i morse regnade o blåste det. Matte suckade o muttrade något om att detta är den dan på hela vandringen hon INTE vill ha dåligt väder. Undrar varför….
Var inte jätteglad när hon tog fram min väska tyckte vi kunde stanna i Daerte. Men hade inget val, bara att lyda matte.
På med allt och sen gick vi hela 200m innan tvåbeningarna fick ta av sina ryggsäckar för att ta fram ”Kalle Anka fötterna”. Och så höll det på fler gånger I början av dagen.
|
|
| |
|
Matte gick först o testade, och sen ropade hon på mig. Var jobbigt o plötsligt gled jag lite i sidled innan benen fick fäste på en ny sten. ”Här är jag matte, det gick ju bra” Även de andra kom över även om det var med lite strul. |
|
| |
Så skönt, nu hade det slutat regna så jag hade en chans att torka efter badandet. Ännu bättre var att det snart var förmiddagsfika. Var en skön vandring sen över härliga fjällhedar med en hel del bäckar som jag kunde dricka ur. Plötsligt sa min supernos till mig att mina kompisar med tuggben på huvudet var i närheten. Oj, vad matte fick gå fort då….. Och plötsligt såg jag dem. Tyvärr gjorde matte det sekunden före mig och var beredd på rycket i linan. ” Hej då kompisar, vi får leka en annan gång”
|
|
| |
|
När vi kom fram till ett röse med en skylt så skulle matte absolut fota det. Det stod att vi har gått 7 km och hade 17 km kvar. Låter jobbigt… |
|
| |
Men nu blev det kul. Det var jättemycket vatten på och runt stigen, och det plaskade runt mina fötter. Tvåbeningarna var inte lika roade, de gick i vatten upp till anklarna.
Vi stannade o käkade lunch ovanför en liten sjö nedanför Stuor Nanna’. Äntligen en matpaus där vi inte blev middag åt myggorna. Kanske för att det blåste ganska mycket. T o m matte tog på sig en mössa när vi rastade. Matte var snäll och gav mig en tjurmuskel att tugga på. Mums!
Vi fortsatte att runda Stuora Nanna’, och nu började matte tala om ett stort vad som kunde bli ett bad. Hon sa att den härliga nedförssluttningen slutade nere vid även.
|
|
| |
|
 Mot Vadet |
|
| |
Matte kan inte vara riktigt klok. Hon kan inte mena allvar med att vi ska ge oss ut i det här vattnet. Det är ju minst 50 m brett, djupt o lite strömt, med andra ord livsfarligt…..
Matte tog av min väska och så tog hon, Ulrika och Birgitta mina saker. Jag fick min sele på mig istället. Hon gav sig ut i vattnet på det tänkta vadstället, men efter 10m vände hon och sa att det går inte. Sen ett nytt försök på ett nytt ställe o då var jag med henne. Oj vad svårt det var. Som tur var vände hon igen och vi tog oss sakta men säkert tillbaka. Nytt ställe rekades, och så var det dags igen. Stenarna var hala o rörde på sig, och mellan dem var det djupt. Matte hade vatten upp på låret och jag fick simma. Oj vad kallt det var i vattnet. Och vad sakta hon gick…… Men till slut var vi över, och fick sitta o vänta ett tag på de andra. Usch, matte det hör var ABSOLUT INTE roligt, det var HEMSKT!
Det blev en rast efter att vi var över och då frös jag som den hund jag är. När matte såg att jag skakade fick jag hennes jacka på mig. Trots att jag var dödstrött var det skönt att få börja röra på sig igen. Matte konstaterade att hela projektet med att ta oss över hade tagit nästan 3 timmar….
Blev snart varm, vi hade en lång o ibland brant uppförsbacke framför oss. Blev många puststopp. Backen slutade i en massa stenar, så nu blev det jobbigt igen.
En tillbakablick
Nu blev det en lång bit med blöta fjällhedar som först gick uppåt och sen sakta neråt. När vi kom till en skylt där det stod att det var 4,5 km kvar, bestämde gänget att vänta med middagen tills vi kom till stugan. Men blev en kort fikapaus.
Efter lite stenblocksvandring började det äntligen gå nedåt mot dalen. Tillslut kom vi fram till ett röse och därifrån såg vi ner i dalen. Ställde mig för att vila vid röset, men då trodde matte jag ställde upp mig för ett foto. Bara att se glad ut o låta henne fota. Sen skulle hon ta ett foto av sig själv med midnattssolen i bakgrunden. Tyckte hon missade solen på bilden….
Efter en ruggigt brant o grusig nedförsbacke, följt av en hemsk vandring i myggskogen, kom vi äntligen fram till Dividalshytta kl 2245. Matte skyndade sig att öppna dörren för mig så jag fick komma in. Här finns ingen hundstuga så jag fick sova i entrén.
Är SÅ trött. Har gått 25 km, badat i Skaktarelva, vadat en annan jåkk, gått mycket uppför, plaskat i vatten och varit igång i 18 timmar mm mm. Var inte glad när matte tyckte vi skulle gå ut o nattkissa kl 0100
God natt!
Midnattssol vid Dividalshytta
|
|
| |
|
|
| |
7 juli:
Var rädd att matte skulle komma farande tidigt I morse med min väska och säga att vi ska gå nu. Men icke. Det blev sovmorgon!
Matte kallar det för vilodag och det har varit jätteskönt. Tvåbeningarna har tvättat kläder o slappat och jag har lekt med Pippi. Och givetvis sovit massor.
Har även fått en härlig o lång massage av matte på hela kroppen, och så har hon hjälpt mig att stretcha ut höftböjarmusklerna. Så skönt!
Nu har vi varit ute och lekt med min boll. Tydligen har jag burit på den i min väska. Skitkul! Vi stod och tittade på backen vi gick nerför i går kväll, och matte berättade hur jobbig den var när hon gick åt andra hållet 2004.
|
|
| |
|
|
| |
8 juli:
Älskar matte! I dag räddade hon mig på en av de där hemska norska broarna….
Var så härligt väder i morse. Ingen dum varm sol och matte sa att det ”bara” var 10 grader.
Utsikt ner mot gamla Dividalsstugan,
Var en skön nerförsbacke på minst 2 km i början, och då gick vi genom en riktig gammelskog. Var fullt av lustiga träd som var döda och jag ville så gärna springa fram och bita av en gren. Men det fick jag inte. Sen gick vi längs med en jåkk och matte sa att vi snart skulle över på andra sidan. NEJ, jag vill inte vada idag igen! Men det slapp jag, för där fanns en bro. Men glädjen Var kortvarig. Ännu en hemsk bro, med minst 6 cm mellan plankorna. Insåg att jag inte hade något val, och gav mig ut på bron. Matte gick bredvid och höll ett stadigt tag i handtaget på min väska. Plötsligt missade jag plankan med vänster bakben som ramlade ner mellan plankorna. Oj vad rädd jag blev! Men matte lyckades dra upp mig och Birgitta hjälpte till att få tag i bakbenet. Resten av bron gick bra och matte lyfte mig nästan på varje steg. Dumma dumma Norge som har så dumma broar!!!!! Hundarna i Norge måste vara jättestora och ha jättetassar…….
Och efter bron kom en nästan lika dum trappa
 
Efter den här hemska upplevelsen gick vi uppe på en ås och hade en stor älv nedanför oss Den dånade jättemycket, och snart såg vi ett fint vattenfall. Tyckte vi kunde stanna o fika så jag fick hämta mig lite. Matte höll med, såhär tog vi en paus.
 
Nu vill jag fika! Titta vilken fin plats jag hittat åt oss
Vi fortsatte gå bredvid älven jättelänge. Även när vi gick in i en skog hörde vi den. Blev rädd att jag skulle bli anfallen av myggen men jag skrämde nog bort dem med mitt ”VOV”. Vi fick hoppa över flera små bäckar men det var bara roligt.
 
Plötsligt hände det igen, en ny norsk bro. Matte bär mig!!!! Men så såg jag att den här bron hade ett helt golv så då vågade jag mig ut. Det gungade och älven var riktigt busig under oss, men jag fixade det!
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
Efter bron fanns det en perfekt rastplats så då blev det lunch. Men matte glömde bort lilla mig, jag fick ingenting! Taskigt! Vadå ätit upp allt godis…. Du kunde väl tagit med mer i din ryggsäck…
Trots att jag höll på att dö av svält njöt jag av vandringen efter lunch. Det var jättelätt att gå, och så var det fint att titta på alla fjällen framför oss med snö på. Kanske finns det gröna snöret där framme.
Nej, jag ser inget grönt snöre!
Jag hoppar över att berätta om den ganska långa biten som var lerig, våt och där en massa videsnår försökte ta tag i mig. Usch vad smutsig jag blev! Så här kan jag ju inte se ut. Tänk om jag träffar en snygg tik vid stugan, vad ska hon tycka om mig? Jo att jag är en lortgris!
Vi mötte en kille som heter Pär och som också letar efter det Gröna snöret. Men han hade börjat leta i Grövelsjön och var snart klar ned sitt letande.
Äntligen fick vi syn på stugorna bakom en kulle. Vuomahytta, här kommer jag!
Vi fick en jättefin stuga för oss själva. När matte gett mig mat o massage gick hon in till de andra i den stora nya stugan. Den var tydligen jättefin med stora fönster ut mot fjället
Vi har inga stora fönster, och matte lyckades ännu en gång stöka till det ordentligt, men vi har det mysigt ändå
|
|
| |
|
|
| |
9 juli:
Var riktigt trött i morse o ville inte gå upp och ut. Men matte var obeveklig. Tycker hon kan sluta med de hör dumheterna att vi ska gå upp klockan 0500 varje morgon.
Morgon vid Vuomahytta
Klockan 0700 gav vi oss iväg. Var jättelätt att gå på de mjuka fjällhedarna även om det hela tiden gick lite uppför. Gick över flera små bäckar så jag kunde dricka hur mycket jag ville. Hittade givetvis flera stenar som jag hoppade upp på. Matte var inte helt glad över alla ryck i linan när jag såg en perfekt ”hoppa upp på” sten.
När vi kom till ett snöfält blev jag först jätteglad men sen blev jag rädd när jag såg att det var trasigt. Men matte lugnade mig och sa att det inte var farligt att gå över det.
Nu blev det brantare uppför och jag var inte glad när jag såg vad som väntade om en liten stund, nämligen stenar, stenar, stenar och åter stenar. Tycker verkligen inte om att gå på blockstenar. Det gör ont i tassarna och jag måste koncentrera mig hela tiden på var jag sätter dem. Tvåbeningarna tycker också det är jobbigt. Blir trött bara jag tänker på de timmarna vi var på stenblocken så jag orkar inte skriva om det utan visar med några bilder hur det såg ut, och sammandattar det i ordet JOBBIGT.
När det var dags för lunch lyckades vi hitta en stenfri plätt att äta på och vad händer då? Jo det börjar regna, och det ganska ordentligt. Men jag var så trött så jag brydde mig inte utan fortsatte att sova. Matte var snäll och la på mig mitt regntäcke och det var jätteskönt.
När det äntligen var slut med att hoppa omkring på stenar slutade det också att regna. Nu blev det en härlig vandring ner mot Gaskashytta på sköna fjällhedar. Var så skönt för mina tassar. Tror matte var trött i sina tassar också för plötsligt halkade hon och la sig i leran. Såg riktigt festligt ut , så jag fnissade tyst för mig själv.
Precis innan stugan var det en bro. Men här var det rena barnleken att ta sig över för en tuffing som jag
 
I den här hytten fick matte o jag bo i samma stuga som dom andra. Fast jag fick stanna i hallen. Matte var rädd att det skulle komma fler vandrare till bår stuga. Egentligen skall jag vara inlåst i en bur, men de är för små för en stor stilig kille som jag.
Tydligen var det jobbigt för tvåbeningarna att hämta vatten för nu blev det vattenransonering. Men det brydde jag mig inte om jag drack kättemycket. Nu ska jag sova som en stock och inte tänka på några stenar.
God natt! |
|
| |
|
|
| |
10 juli:
Har sovit så gott i natt i hallen. Fast jag har varit törstig och druckit massor, så matte gick fylla på min skål med det dyrbara vattnet. Tvåbeningarna tyckte att det var en liten men mysig stuga.
När vi började gå såg träden vi gick förbi jättekonstiga ut. Dom hade inga blad alls. Matte förklarade att det var en liten larv som hade ätit upp alla bladen och förstört träden. Tyckte det var larvigt av larven att göra så.
Snart hörde jag ljudet som brukar betyda att matte absolut ska ut i vatten som forsar. Men inte den här gångången Här fanns en bro! Oj vad bråttom vattnet hade! Tur jag inte behövde slänga mig i där!
Matte sa att idag ska vi gå mycket i skog nästan som en djungel vandring. Och det var väldigt grönt där vi gick men inte var det en djungel. Matte ska då alltid överdriva. Men geggigt var det, så nu har smutsat ner mina fina tassar igen. Tur tvåbeningarna hittade en torr plats som vi kunde fika på.
Vi såg nästan hela tiden havet. Fast matte envisades med att kalla allt vatten för en sjö. Altevattnet sa hon.
När vi lämnade skogen blev det bara blötare och blötare. Men något har du varit snäll och lagt ut plankor som vi kunde balansera på. Provade att gå på bara en planka men det var dumt. Plask sa det…..Här hittade matte massa blommor som hon skulle fota så vi kom snart långt efter de andra
  
Två små broar skulle vi passera men de här var ju löjligt lätta. Men det var en fin fors.
Nu blev det äntligen lunch. Satte mig jättefint bredvid matte men det hade jag ingenting för. Fick bara ett par små ynka kex
Här var det lite svårt att hitta stigen. Det var så många fyrhjulingar som hade kört upp nya vägar. Och matte muttrade någonting om att den röda färgen för att markera stenarna på måste varit slut men när vi väl hittade stenar med röda prickar så var det lätt att gå, och det var jätteskönt underlag för mina tassar. Även om det gick uppför så var det inte särskilt jobbigt. Blev givetvis ett par fotostopp för matte men det tyckte jag bara var bra, för här hade det gått många andra hundar så jag hade mycket att nosa på.
Altevasshytta var ännu en ny fin norsk hytta som inte fanns här sist. Även vår lilla hundstuga var jättefin, men här var buren pytte pytteliten så det var tur det inte kom några andra vovvar tyckte matte.
Tvåbeningar började med att fika utomhus och jag fick vara med. Men det var inte alls kul. Här var stora flugor, stora som flygplan, och dom ville bara bita mig, så matte tyckte det var lika bra att jag fick gå in. Det tyckte jag var ett bra förslag.
På Kvällen gick matte in till sina kompisar För att käka middag men det gjorde ingenting. Jag hade redan fått både mat o massage så jag sov gott I stugan.
Utsikten från stora stugans fönster mot Altevattnet
|
|
| |
|
|
| |
11 juli:
Har sovit jätteskönt i natt men matte har legat o snurrat i sängen och stört min skönhetssömn. Tydligen pga ett vad som vi ska göra i dag. Senast hade hon problem här, och alla vi mött varnar för det här.
Vi hade inte gått långt när jag såg en konstig bro. Jättebred och bara gjord av sten. Där skulle vi tydligen gå över och sen fortsatte vi att gå på en ny fyrhjulsväg fast den här var gjord av sten. Matte, det är inte så här fjällvandring ska vara!
Vi gick hela tiden bredvid jåkken och efter en stund kom vi fram till ett vattenfall som såg jättekonstigt ut. Det måste vara någon som har lekt, och byggt det. Fast matte envisades med att man nog samlade upp vattnets kraft i det lilla huset bredvid. Tror jag inte på….
När vi kom fram till vadet blev matte jätteglad. Vattnet hade sjunkit undan. Matte förklarade det med att nu när det inte är så varmt smälte inte snön uppe i bergen och rann ner i jocken. Men matte har inte fattat det som min kompis Lexi har lärt mig. Snön försvinner när solen är törstig och då behöver solen vatten. Så det har inte alls någonting att göra med att snön smälter och ger mycket vatten i jåkkarna……
Det här var väl inget att oroa sig för matte.
Det är fusk med Kalle Anka fötter. JAG tål vatten, ni är klena….
När alla kommit över, satte vi oss o fikade. Fick några kex, o så torkade matte av mig. Nu tittade solen fram o då var det så skönt att lägga sig o mysa med matte
När vi fortsatte var det en massa små bäckar att gå över. Och blött var det också.
Nu började det bli riktigt varmt så det var skönt att höra orden – ”Lunch ryggsäck av”. Blev en jätteskön lunchpaus och jag passade på att ta en liten tupplur. Men vaknade snabbt när matte tog upp en god torkad strupe från hundgården. Mums vad gott att tugga på.
Efter lunchen gick vi länge och bara njöt. Tvåbeningarna av utsikten och jag av de små snöfälten. Matte hade pratat om mycket snö på den här sträckan, men det var det ju inte....Synd!
Blev några mindre vad till i eftermiddag, och sen blev vi anfalla av getingar varje gång matte sa att vi skulle rasta fick vi slänga på oss packningen med en gång och fly. Försökte fånga några men det fick jag inte.
Sista biten till stugan var jobbig. Först gick vi uppåt, och det var kul för där fanns mer snö. Men sen blev det en lång nedförsbacke. Fast lite spännande blev det när en Pippi kom och ville leka med mig. Tyckte matte kunde släppt mig, men hon höll krampaktigt i linan o hojtade något jag inte hörde.
Var en ruggigt brant nerförsbacke till stugan, och matte gick jättesöligt. Det är synd om tvåbeningar som inte vågar springa nerför sådana backar.
Lappjordhytta var en tråkig stuga. Smutsig, och tanken var att jag skulle bo i en bur i vedboden. Men det tyckte inte matte. Älskar matte! Fick sova inne hos henne.
Blev en snabb kissrunda i kväll för det var så många bromsar.
Kväll över Torne träsk
|
|
| |
|
|
| |
12 juli:
Oj oj, oj vad jag är trött…. Har varit en jättejobbig dag. Vi startade jättetidigt och började med att gå nerför en superbrant backe med stenar i. Det gick jättelångsamt. Sedan fortsatte stigen att gå som matte kallar det som en jojo led. Uppför nedför, uppför nedför, och så höll det på länge. Inget kul alls. Vi gick förbi ett stort gult röse och nu har jag lärt mig att det betyder att vi byter land. Nu var vi tydligen hemma i Sverige igen. Skönt!
Efter röset fortsatte vi att gå upp och gå ner, fast nu var det inte så mycket skog utan mer blommor och mindre träd. Men Nu börjar det bli hemskt varmt i solen.
Det här var en jättetråkig sträcka att gå, så jag var så glad när vi kom fram till en stor bilväg men då inträffade den stora katastrofen. Mattes vandringsgrupp rymde, och gick ifrån oss på landsvägen. Matte verkade inte bry sig det, utan hon sa att hon och jag skulle fortsätta gå nordkalottleden till Abisko. Matte man kan inte lämna sina vänner så!
Men jag hade som vanligt ingen talan så det var bara att hänga med på rallarvägen
Det var en fin stig och snart kom vi till en rastplats en slogbod ute på en udde. Det var så skönt, för här tog matte av mig min väska och jag fick bada hur länge jag ville. Hittade det givetvis en pinne i vattnet.
Blev snart långtråkigt att gå på Rallarvägen. Det var långt, det var varmt och vi kom aldrig fram . Matte försökte muntra upp mig med att det var fin utsikt över Torneträsk men det brydde jag mig inte om. Alltså jag vill ju komma fram.
ÄNTLIGEN var vi framme i Abisko och här känner jag igen mig!
 
Pippi o jag kommet till Abisko
Och nu blev jag glad för resten av gänget kom och mötte oss. Matte varför åkte inte vi bil hit till Abisko????
Sen höll matte på att få ett hysteriskt anfall. Hennes depå kläder som hon skickat hit fanns inte och det visade sig sen att de fanns nere i Abisko östra, så det var bara att gå ytterligare2,5 km för att hämta dem.
Nu när matte har fått koll på min mat ska jag äta och sen ska jag sova.
God natt! |
|
| |
|
|
| |
13 juli:
I dag har vi haft vilodag, och det har varit jätteskönt. Har bara gått en tur ner till Abisko by, och en liten tur i Canyonen.
Matte har packat om våra ryggsäckar, och oj vad tunga de ser ut. Men kollade noga så hon la ner godiset jag fått från Hundboden, och det gjorde hon.
Fick lite extra mat I kväll och hon hällde i mycket olja. Har tydligen blivit lite smalare o det tycker matte inte om. Hon muttrar över att jag matvägrade i värmen de första dagarna.
I kväll har matte haft avslutning med sitt gäng som ska åka hem i morgon. Vi har tydligen inget hem längre för vi ska fortsätta vandra……..
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Skriv gärna en komentar i min gästbok
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
